sammanfattning 2009....

Nu var då 2009 till ända och för min del har det varit ett helt okay år. Det har varit ett år med diverse upplevelser.

Året började uppe i Östersund hos Johan och hans familj. Vi bodde i familjens stuga/hus i Gaxåsen. Förutom den 17 november 1995 så tror jag inte jag har sett så mye snö live. Jag tror vi hade mellan 50cm-1m snö. Riktigt sjukt sen var det riktigt jävla kallt dessutom. Några nätter hade vi mellan 40-45 minus...ja just det 40-45 minus... På dagarna var det mellan 32-35 minus usch vad det var kallt. Gissa var jag höll mig i närheten av? Vedkaminen i vår stuga blev ett favoritställe under de dagarna. Jag är ju inte så van att det kan vara så kallt. Det blir ett minne för livet.

Sen påbörjade min inriktning som jag är lite besviken på pga att den kunde varit bättre helt enkelt. Sen tycker jag att vi läser lite för mycket naturkunskap i förhållande till samhällskunskap. Det blir säkert bra i slutändan det med. Så om ett par veckor är den inriktningen avklarad och det ska bli skönt att börja på nästa kurs.

Min 29:e födelsedag kom och gick. Inget speciellt firande utan en mer laidback sammankomst.

I April fick min brorson diagnosen neuroblastom vilket är nervvävnadscancer. Han var då sju månader gammal. Efter ca sex månader med behandlingar så har cancern gett mig sig så mycket att läkarna anser att Vincent inte behöver mer behandlingar just nu. Man måste ha i åtanke att den kan komma tillbaka men just nu ser det rätt hyfsat ut för grabben. Jag måste säga att jag är ruggigt imponerad av Johan, Cathrin och framförallt Vincent som härdat ut de utmaningar som de har haft hittills. Vet fan om jag skulle orka vara så starka som de är och har varit under det senaste nio månaderna. Kommer fortfarande ihåg samtalet jag fick från bror när han berättade om beskedet. Jag satt i skolan på en fysiklektion. Resten av det seminariet försvann i något töcken i och med att jag inte visste exakt vad det innebar då. Sen var det många känslor å tankar som snurrade i skallen på mig.

Idag är han en energisk liten grabb med ett gott humör som lätt kan underhålla en hel familj utan problem. Så nu hoppas vi på en ljus framtid för lillen och allt går som det ska...

I början av Juni flyttade jag till min andra lägenhet som ligger i Biskopsgården i GBG. Tänk hur mycket man har hört om Biskopsgården både i press och ryktesväg. Det är farligt. Du kan bli skjuten å rånad. Men å andra sidan så är det så över hela GBG. Visst är yttre stadsdelarna mer utsatta men jag tycker att det händer lika mycket bus i andra stadsdelar som ex Majorna som i Biskop. Visst är det väl kanske inte det tryggaste ställe att bo men på något sjukt viss så trivs jag här. Jag har inte långt till varken vagnen eller till affärer, det tar ca 3-5 minuter så det kan man inte säga något om. Dessutom har jag en grym utsikt in över centrala GBG.

I somras återvände jag till Posten för att arbeta. Det var 6 år sen senast visst har en hel del förändrats medan en hel del inte har förändrats alls. Låter det kryptiskt kanske. Det var menat så med. Så nästan hela sommaren spenderades på posten vilket var rätt okay. Man slipper i alla fall vara i en instängd tråkig lokal hela dagen. Nu kommer man ut några timmar varje dag i det vackra eller dåliga vädret.

I Augusti var jag och såg på Madonna på Ullevi. Hon hade riktig tur för det slutade regna precis innan hon gick på vilket jag tackade för. Det kan ju inte vara något roligt alls att showa å vara på topp och danshumör när regnet vräker ner. Jag tyckte att showen var bra och jag blev inte besviken. Tyckte allt att hon kunde ha kört några mer äldre låter men man ska väl inte gapa efter för mycket.

I höst har det varit mest pluggande på schemat. Mycket klagande över hur kursen varit och andra konstiga saker som vi studenter har reagerat över. De allra mesta konstigheterna har löst sig rätt bra. Kursledarna har varit okay men inte mer.

Så vad har hänt mer...Gjort mina första vik som ansvarig lärare under några tillfällen. Det gick jättebra och jag var jättenöjd efteråt. Jag har klarat från svininfluensan som ett tag var på allas läppar medan jag tyckte att media förstorade upp hotet rätt för mycket. Det är klart att den inte är hälsosam det är trots allt en form av influensa och det är ingen rolig sjukdom vilken form man än får den i. Jag var faktiskt och vaccinerade mig för en gångs skull.

Nu när vi ändå är inne på sjukdomar och sånt så kan man väl fortsätta på det spåret. På julafton så hände det en liten olycka när jag och min kära bror skojbråkade lite med varandra. Vi hade armbrytning i luften och så gnällde Johan på att han var vänsterhänt och att vi körde med högern. Så vi bytte och jag satt i en fåtölj vilket inte var så smart i och med att Johan stod bakom vilket gjorde att armen kom i ett dumt läge. Sen började Johan för tidigt så jag hann inte ta spjärn med armstyrkan och då hoppade min vänstra axel ur led vilket gör fruktansvärt ont. Jag kan inte ens beskriva det men axeln hoppade tillbaka själv vilket inte heller är så trevligt. Jag var tydligen kritvit i ansiktet och tårarna bara rann av smärta. Detta var på julafton som var på en torsdag och på måndagen var jag och arbetade.

Ja just det i september var jag i Budapest med Norisol i några dagars avkoppling med mer. Efter den här resan så insåg jag att jag har växt ifrån de allra flesta personer som jobbar där. Jag har ju inget gemensamt med de överhuvudtaget då det enda som vissa tänkte på var att få knulla vilket är rätt tragiskt när man har en respektive och barn hemma. Men Budapest är en fin stad som jag kan tänka mig att åka till fler gånger. Dock inte till det hotellet som påstod sig vara fyrstjärnigt vilket jag har svårt att tro. Jag var inte alls imponerad. Något som imponerade på mig var stadsparksbadet, vilken anläggning mitt inne i Budapest. Riktigt riktigt fin anläggning. Sen att jag fick massage av en kvinna som påminner starkt om en ungersk kulstöterska var oxå rätt surrealistiskt. Jag som e så himla kittlig fick koncentrera mig ordentligt får att inte börja asgarva och det märkte ju hon som masserade så jag fick henne och fnissa ibland när jag inte kunde hålla mig utan skratten kom ändå. Efteråt så var man ju röd som en signalkräfta på ryggen. God mat och dryck och några upplevelser för livet är vad jag tar med mig hem.

Så nu till slutet av 2009. För första gången var Johan med familj där alla är med nere och hälsade på vilket var jättekul. Just nu är jag på posten och jobbar igen i några veckor för att få lite cash. Gillar inte julkort men det gör andra så...

Så vad händer 2010 då. Jag fyller 30 i mars och det känns helt okay. jag kommer inte ha åldersnoja, det kanske har att göra med att det var vissa som redan i somras försökte reta mig för det men det är lika bra att förlika sig med tanken så har man mindre bekymmer framför sig. Två dagar efter min födelsedag ska jag och min kompis Johan gå å se Kent i Lisebergshallen kommer att bli riktigt schysst. Jag tycker att Kent är ett riktigt bra band. hmm vad händer mer??? Några av mina vänner blir 30, pappa fyller 60, mamma blir 55 så i år är det lite att fira. Jag hoppas att jag kommer att träffa nya människor som kommer att berika mitt liv.

Mer än så förväntar jag mig inte av det nya året...

Tjoohooo gå nu ut och lek med sitt inte här framför datorn och häcka;-)
Love ya...